Ge hästen något, den som alltid ställer upp på oss ryttare!

http://www.stromsbergsgard.se/transgrimma-martingal/rambo-micklem-multibridle

Igår hade Evis Tjäder stretchkurs på Bromma Gård. Vi var fem deltagar i teorin som vi hade inne i Katrinas härliga kök. Där fick vi vitt tea (måste köpa!) och Kattis hembakade bullar. Bullar som hon frös in förra veckan och som jag skulle ha haft tillgång till om förra helgens gårdsvakteri inte blivit inställt. Jaja. Kursen var mycket lärorik. Tänk jag som för det mest var bildligt eller bokstavligt frånvarande från alla naturvetenskapslektioner i skolan, jag fattade! Ja inte i detaljer och alla latinska ord som stod på en fantastiskt fin och pedagogisk affisch över hästens muskler. Den ska Katarina köpa till stallet. Toppen! Evis hade också sammanställt ett mycket bra kompendium med 17 stretchövningar som tre av oss prövade i praktiken efter teoriavsnittet. Sammanfattningsvis kan man säga att flertalet övningar har jag tidigare stött på men inte riktigt fullföljt. Det vi amatörer har en tendens till är att göra de olika momenten för mycket. Eftersom våra hästar går med på så mycket och visar inte så gärna sina känslor, så gäller det att avläsa när det är för mycket... Gå försiktigt fram helt enkelt. Eftersom våra hästar inte var uppvärmda gjorde vi varje moment extra försiktigt. För egentligen ska alla stretch övningar göras med en uppvärmd häst. Och vi "ordinära" ryttare kan ofta bara genom att skritta av hästen (utan oss på ryggen) få musklerna i balans igen. Sen är det förstås extra bra med stretch, i synnerhet efter ett tufft pass, exempelvis under en kurs eller om rentav på egen hand jobbat igenom hästen ordentligt!
Men precis som Evis påpekade så bra, är ju att stretch precis som massage är något vi kan ge hästen. Vi som får så mycket av dem. Ja så rätt!
Evis återkom också till hästens känslighet generellt sätt (känner ju en fluga) och i synnerhet vissa punkter, t ex så finns det mycket känsliga punkter ovanför öronen. Konstigt då att flertalet träns har spännena just där. Och vanliga träns har dessutom remmar över känsliga delar!

Så då var det dags att prata utrusning en stund. Katarina berättade om det här nya tränset (se länk) som är utformat för att ta hänsyn till just hästens känslighet. Ja, vill ha!!!

Kolbrá och lite till

Oj, tiden rinner verkligen iväg. Klyschigt men så är det. Jag är lite paranoid när det gäller det här med åldrandet. Inte så mycket för rynkorna utan mer för att det blir allt mindre tid kvar oavsett om man kommer leva länge och helst ha hälsan eller falla av pinn "för tidigt". Jag räknar dock med ett långt, härligt, hälsosamt liv!
Ridningen går framåt med stormsteg just nu. Det känns som att Kolbrá har mjuknat och återigen vill samarbeta med mig. Får ibland samma känsla som jag hade när hon var runt 5-6 år och vi med Christinas hjälp fick en sån fantastisk kort tölt. Nu har jag klivit ur min självömkan grop, fått tillbaka självförtroendet (får man jobba med hela tiden) och är glad för att kunna rida för Gummi respektive Ullis. De ger mig såna fantastiskt bra verktyg som kompletterar varandra något oerhört. Tacksam är ordet!
Våren kom förresten av sig. Den kom tidigt i år, trodde man. Men nu 3 april är det minusgrader igen och en nordanvind som heter duga. I helgen red vi i alla tänkbara väderlag, alltfrån snöstorm, regn, blåst till en strålande sol på klarblå himmel. Allt på en timma. Inser att jag aldrig skulle överleva i fjällvärlden. Kan ju inte förutse lite snö ens...

Kolbrá ...