Kolis väntar på veterinären.

Ojoj vad tiden rinner iväg. Hinner inte blogga ens. Ja igår var det dags för den årliga vaccinationen. Hann med en markövningssejour i ridhuset och lite fika med några stallkompisar innan mr veterinär anländer. Som vanligt sent, som vanligt inge bråttom. Men det är säkert en framgångsfaktor för en veterinär :-). Hemma igen efter tio, skittrött. En kopp tea, max två sidor i boken "De nya kapitalisterna" sen sussade jag och drömde som en dåre. Det pågår mycket nu kan man lugnt säga. Herregud vad vill jag?
Nåväl. Den här veckan rann iväg, som alla andra. Måndag-onsdag med ledningsgruppen på Marholmen blev väldigt bra. Trots att jag egentligen borde kunna Åsas metoder nu så inser man att utan fokuserad träning så sitter det liksom inte. Man halkar i gropen hela tiden. Men det går framåt. Jag fick massor av insikter. Och oj vad mysigt vi hade det. Bonus alltså. Skaldjursbuffé, storytelling, badtunnor och ett härligt klimat. Det där med "högt till tak" har vi skrotat. Nej ärligt och rakt ska det vara utan prestige och maktövning. Ja det där kräver trygga människor och ja, jag tror faktiskt att utöver att vi är lakritsälskare så är vi nog det :-).
Så det har inte blivit så mycket hästliv den här veckan. Det är det enda som jag kan tycka är trist. Ingen träning ikväll heller. Prioriterade jobbet, kom iväg hem lite sent, tog bilen och åkte till Coop. Så nu har jag inhandlat ingredienserna till soppan till födelsdagsmiddagen i morrnkväll. Känns bra. I morgon får Kolis vila och jag går och tränar. Kanske hinner med en tur in till stan också.

En variant för kul tömkörning.

Kajsa & Gymir med Anders Eriksson

En något suddig bild tyvärr. Efter att ha briljerat i öppnor och slutor vill maestro Anders E testa hur Gymir och Kajsa kommunicerar i longering, trav över bommar. Även här blir han nog impad över hela ekipagets nuläge :-).... Men så har hon jobbat som en iller också. Varje pass inleds alltid med öppnor och slutor.

Vi tänker nog båda gå tillbaka till att inleda våra ridpass med backträning. Den var han djupt impad över och berättade vad som är bra med det (och som K och jag visste sen tidigare, men slarvat över nu i sommar).

Gårdagens - 8 oktober - tömkörningskurs hade åtta ekipage. Kl 9 var Anders på plats. Tack och lov hade han med sig sin egen utrustning som vi fick låna om vi ville. När Rocky startade med Astrida fick vi veta att allt annat än lädertömmar går bort. Läder ger den rätta känsla för att kommunicera och ja vi var nog alla eniga om att det är en jäkla skillnad. Sedan är det ju inte alls dumt med ett riktigt Tärnsjö däckel, med den mest funktionsdugliga konstruktionen med många bra valmöjligheter och alternativ. Får se om det blir en rejäl investering så småningom. Men då gäller det ju att minst 1-2 gånger veckan fortsätta jobba med tömkörning och man nu lärt sig (!). För vi pratar om utrustning för en sisådär 10.000 kronor!

Efter Rocky var det Carros tur med den unga, lyhörda och lättlärda Askja. Första gången de jobbade med tömkörning. Himla intressant och bra början med två unghästar med mindre vana vid tömmar och körning (från marken) än t ex min 12 åring som fått utstå mattes olika idéer  med tömmar sen hon var 4. Otroligt lärorikt att sitta vid sargkantan och studera och lyssna. Minst lika mycket värt som den egna timmen. Ja sen var det Tindras och Myggans tur. Fantastiskt söta båda två och så duktiga. Myggan älskar uppmärksamheten dessutom och frågan vi alla ställde oss var om hon inte egentligen är inkörd med vagn. Syns att hon älskar det. Sen var det då dags för Kajsa och Gymir med mycket större erfarenhet av markarbete överhuvudtaget. Öppnor och slutor gick som en dans....

Sen lunch! Jäklar vad gott. Katarina hade gjort en makalöst god lasagne och till det en god sallad med Lallerstedts senapsdressing. Mmmmm och som prick över iet så blev det en äppelkaka till kaffet. Vi fick dessutom hemgjorda hallongrottor till förmiddagskaffet... :-). Efter lunch var det så dags för Jannicke och ett fint sto vars namn jag nu glömt. Jannicke är en van hästmänniska tillika ryttare med liten vana vid tömkörning. Härligt att se framstegen även här. Karin och Ottar fick sedan en rejäl duvning men där hann jag inte vara med så länge eftersom det var dags att hämta in och göra Kolbrá i ordning.

Dagen till ära hade hon lerat in sig ordentligt dessutom. Men jag var ute i ridhuset i tid och vi lånade Anders Tärnsjöutrustning och prövade en hel del olika saker. Vi är ju båda mycket vana vid tömkörning utomhus och en del markarbete och longering inomhus alt på bana, men jag insåg snabbt att ja vi har en bra avslappnad skritt och hyfsad kommunikation. Men jag jobbar för lite fokuserat. Herregud, vad vill jag med ett träningspass?!?  Fick dessutom lära mig att hålla tömmarna med olika tömhandgrepp och fick veta varför man bara i vissa fall ska ha innerhanden som tygelhand. Aldrig annars, man blir för hård och för lite följsam.

Kolbrá visade snabbt att hon går bäst med frihet så tömmarna frikopplades från däckel, och sen använde vi ringarna på olika sätt genom att att enbart lägga tömmen där. Ja kära nån vad många varianter det finns och som passar olika hästtyper. Vi jobbade mycket med framförallt öppnor fast in mot sargen och en del skänkelvinkningar. Vi avslutade med ryggningar (man ska inte säga backningar :-)  och då satte vi tömmarna i nosgrimman i stället, för att inte dra i munnen utan i stället få nostryck tills hon fattade. Och det gjorde hon, jäklar vad baken kom in på ett bra sätt med avslappnad framdel. Ja hon går absolut bäst nuförtiden utan bett i munnen.

Vi fick lära oss att traven i sig inte alls bygger hästarna. Det är skritten som gör det. Så det känns ju skönt att vi jobbat mycket i skritt och i skog och mark. Vid longering ska man göra banor i stället och se till att hästarna har hinder i form av kavalletti eller låga hinder.

Ja det är alltid så himla inspirerande att få lära sig saker eller rättare sagt återskapa sådant man fått utbildning i tidigare. För Kajsas och min favoritinstruktör och läromästare Christina Näsvall Vahlberg har ju jobbat i timmar med oss för att vi ska förstå och inse värdet av markarbete. Varför börjar man då slarva med det när man vet att hästarna mår så himla bra av det!?!? Och sån enorm nytta för ridningen!

Ja så det blev mycket nostalgiskt prat i bilen påväg hem, som lämnade Bromma gård först efter halv åtta för då var Katarina med fina Visa också klara med sitt pass. Snyggaste ekipaget som vanligt :-) och hästen är så välskolad och Katarina så duktig att dagen fick en bra sammanfattning. Liksom.

En sak blir man återigen påmind om. Ju mer man lär sig, desto mer inser man att man inte kan och har kvar att lära sig. Härligt!

Livet på en pinne :-).