Teista är årets föl!

Ja kära nån.. Vad vi (jag) är priviligerad som hittat detta fina intresse i mitt liv. Det är ju liksom ingen hobby. Mer en livsstil faktiskt... Och jag vet att jag är tjatig.. Men Bromma Gård och Färingsö.. Söderlunds, islandshästar och de tvåfota. Mmmmm. Life is good.
Min fina häst går som på räls just nu dessutom. Nåt har hänt med oss i april/maj... Tänker inte teoritisera... Bara njuta!!
Skyller på åldern, men idag hade jag inte med mig plånboken och trodde att jag tappat bort den. Helt ologiskt egentligen, men när jag vet att jag inte kan kolla fakta förrän till kvällen, hade ju dessutom insläppet.. Då blir åtminstone jag smått skärrad. Tack och lov förblev Kajsa lugn och rationell. Klart du har kvar den hemma! Sa hon... Det var bara att gilla läget, träna på tillit och vara i nuet. Så jäkla svårt.. Men det gick bättre än förr... Och ja, den låg kvar hemma. Givetvis. Firade det hela med ett glas iskallt vitt :-)!
Nu vankas två dagars förbundsmöte på Djurönäset, TCOs fina kursgård på Djurö. Det blir bra. Några av mina medarbetare är redan där och det verkar bli jättefint. Relationsbefrämjande och opretentiöst.
Så nu måste jag packa lite....

Teista & Glaeda med sina mammor - 29 maj 2011

Tävlingar på Husbyöhn 7 maj

Vart tar tiden vägen!?!? Fattar inte. Men detär väl för att jag har ett bra och innehållsrikt liv helt enkelt....
Här är Katarina på sin fina Visa. Det gick väldigt bra för dem på Husbyöhns tävlingar i början av maj. Inspirerande ekipage från Bromma Gård, Färingsö. Där min fina häst också bor.

Kolbra och jag måndag 23 maj 2011

Inför ett härligt ridpass i omgivningarna :-)

Efter en bra dag på jobbet med flera bra och välgörande samtal och lunch med bästa Åke är jag nu glad och fylld av energi, igen. Tack tack ni som bidrog till det. Jag är tacksam som har sådana kollegor :-).
Sen följde Ewa S med mig som smakråd när det blev klart att jag måste byta glasögon. Hon och optikern var rörande överens om vad som var bäst och vad som mer fick mig att likna Dame Edna, nån seriefigur eller nån man blir rädd för (enligt Ewa)... Och så kul ska ju ingen ha på min bekostnad eller bli rädd. Det kan jag nog bidra med utan tillbehör :-). Så nu ska jag förstärka min image på ett litet annat sätt, haha. Närsyntheten har försämrats men jag behöver fortfarande inga brillor på stan eller när jag kör bil. Mer på jobbet och när jag ska läsa. Yes, jag är himla nöjd med valet och dagen som alltså avrundades med en härlig ritt tillsammans med min fina häst och i sällis med Kajsa och Gymir. Katarina bjöd på värsta grekiska efterrätten, sockerbomb :-). Jag är fortfarande mätt, men oj vad gott...

En fining e Ardur & Gragas

Här har vi årets första föl på Bromma Gård. Föddes vid midnatt den 20-21 maj. Inte helt okomplicerat då moderkakan inte ville lossna så Katarina fick en lång natt och kom väl i säng en liten stund vid halv åtta tiden på morgonen då hade veterinär också varit på besök. Och idag dryga dygnet ser det lilla stofölet prima ut. Ja dessutom otroligt utåtriktad och nyfiken på världen runt omkring. Hon lär bli skimmel skäck men vi hoppas förstås att det svarta kommer att bistå. Ja vi och vi. Det är ju Katarinas nytillskott, men vi andra på gården känner oss ju som en del av familjen.
Helgen har varit super på alla de sätt och att hästlivet förgylls av en sådan här krabat gör ju liksom livet ännu mer livfullt. Det finns få saker som är så otroligt energigivande och faktiskt rörande, som ett nytt litet föl. Ska bli spännande att följa hennes utveckling.
Kolbrá är ju förstås min ögonsten nr 1. Men här har hon fått lite konkurrens faktiskt :-).

Nytillskott - Gragas fick ett stoföl!

Katarinas första av tre som ska anlända i år.

Blev genast på gott humör. Ska bara bota migränen sen blir det förstås stallet...

Njuta av allt där inkl min egen fining förstås.

Heligt förbannad!

Oj, vad länge sedan det var. Att jag var heligt förbannad alltså. Ilsken, arg, sur .... Men det är jag nu!
Tack och lov så har det varit en bra dag som avrundades med vernissage på Gerlesborgsskolan där bl a Vendela ställde ut. Coolt. Om inte hon kommer in på Arkitekt Danmark så äter jag upp min .... Träffade f d kollegan Oscar påväg dit. Han skulle följa sin dotter Rut till fäktningsträningen just i Hjorthagen. Så i stället för att hänga av tiden där så var vi överens om att han skulle hänga med mig på vernissage. Nu visade det sig att de missat att fäktningen var inställd så Rut och Oscar hängde med båda två. Jätteskoj!
Ingrid, min styvmor var redan på plats. Efter nån timme, tackade vi för oss, då min syrra och Amanda ändå inte var på ingång på ett tag. Orkade inte vänta... Ingrid oh jag åkte i stället hem till henne. Nåja vi bor på samma gata. Efter lite soppa, några glas vin och lite choklad samt en massa prat vinglade jag hem. Och efter en kort stund framför datorn insåg jag att jag är totalt överkörd. Det var länge sedan. Så nu är jag klarvaken och livsfarlig!
Tack för kaffet!

Oj, redan onsdag 18 maj!!!

Hinner inte med våren... Idag såg vi under vårt ridpass i omgivningarna, att vitsipporna har blommat klart och vissnat ihop. Visst, gullvivor och liljekonvalj är fint det med. Ja det är såå vackert nu. Men kan inte någon stoppa tiden???
Ridningen går just nu framåt och det känns både roligt och skönt att min häst verkar så harmonisk. Jag lånar fortfarande snälla Ewa F:s hackamore som Kolbra stormtrivs med. Det jag köpte funkade inte så bra. Lite för trångt och saknade kedja. Så nu får jag ut och leta ett sådant som jag just nu lånar. Sen kommer väl mitt nya Bomberbett med posten nu i veckan och så fort jag fått det ska jag alternera mellan hackamoret och tränsbettet. Det tycker dessutom veterinärtandläkaren är bra :-)... Ja har man häst så vet man vart pengarna tar vägen. Alltid är det nåt :-). Men har man en sån passion så har man. Och det är värt allt. Livskvalitet!
Har fått en hel del gjort på jobbet också. En vecka mellan intensiva mötesveckor innebär för min del att jag får tid för efterarbeten och planering av kommande mötesplatser och inte minst, lite reflektion och PM skrivande om några utvecklings- och effektiviseringsförslag. Har också introducerat nye IT chefen Mats i delar (kan inte ge hela elefanten, då kroknar man) av alla våra rutiner, möten och egenheter :-). Det kommer bli bra är jag övertygad om. Ja, det är otroligt stimulerande med alla nya chefer. Det ger oss "gamlingar" ny energi på många sätt. Kul!
I morgon ska jag ägna mig åt en helt ny uppgift. Jag ska vara ombud på Riksbyggens fullmäktige och dessutom delta vid ett seminarium om framtidens boende (tror jag). De är ett mångfacetterat jobb jag har....
Sen är det fredag och då ska jag efter jobbet direkt till Gerlesborgsskolan i Hjorthagen och gå på vernissage minsann. Syrrans äldsta, Vendela 22, ställer ut fem verk i en elevutställning. Spännande!

Ewa F & Dís

Dis är en nyfiken och påhittig häst. Hade hon fått bestämma så hade hon hängt med in i fikarummet för en kopp kaffe och lite skorpor :-)... Nu gick matte ut med henne så hon fick äta lite grönt gräs i stället. I ösregnet, inte för att hon bryr sig om vädret.. Och Ewa har stort hjärta. Efter ett ridpass är vi alla värda lite gott. Så Ewa tog med sig sin kopp ut. Glömde fråga om det inte blev lite norskt, kaffet alltså..
Så har den här helgen ilat förbi. Fattar inte. Hade iofs utsläppet igår och insläppet idag. Flera stallkompisar var till Eskilstuna och tävlade i helgen så tre ekipage var på vift. De kom alla till finaler. Himla roligt, man blir lite, lite, med betoning på lite, inspirerad :-).
Nåväl. Jag och senare Kajsa tog hand om hundarna också igår.. Jazz var lättcharmad, bara man har nåt ätbart :-). Keira däremot, hon låtsades först att hon inte var kvar hemma, kom sen med svansen mellan benen. Läskigt, tyckte hon. Fast hon känner oss... Men sakta och säkert kopplade också hon av. Ja de är roliga de två. Sen skulle vi ha lite koll på ett av de tre fölstona, Gragas, som ska föla närsomhelst. Tack och lov kom det inget denna helg när familjen var borta. Men oj så spännande. Hoppas det blir ett litet sto :-).
Kul att Sverige kom trea förresten i Eurovision och att Annikas (fd kollega) son Stefan vann som en av låtskrivarna till Azerbajdzjan låten. Ja den var ju mer svensk än Azerbajdzjansk om man säger så... Fast jag håller fast vid de galna irländarna. Vilken energi :-). Och nu är det hockey. Det är väl klart Sverige slår finnarna. Eller??
Ny vecka, nya utmaningar men inte så många möten. Thank good!

Trulsa

Det här är Trulsa. Hon förstärkte förbundsledningens möte igår. Himla tur att det kör ihop sig ibland för familjen Baudin så att hon får hänga med husse till jobbet. Visst har vi hundförbud men va sjutton vi mår ju bra av de fyrfota. Fast min häst blir det ju svårt att ta med mig :-)..
Efter en mötesintensiv vecka som avslutades med att jag pryade hos en medarbetare, Fadia. Himla roligt och lärorikt. Vi har många utvecklingsideer :-). Efter ett långt pass på World Class känner jag nu att helgen ska ägnas åt hästar och Eurovision ... Ingen fixning av terrassen. Jag är nog en av få som gärna vill ha regn i helgen, för betets skull och för att jag vill/behöver ägna mig åt sysslor i hemmet.

Fel fel fel!!!

Det här med googels bloggar är tamejtusan det sämsta val jag gjort på länge. Folk som vill kommentera kan inte det, knappt jag själv heller. Och nu är ett inlägg från igår bara borta. Skit är det. Överväger byte av leverantör. Trevlig helg!

Sömnrubbningar, allergi och torra slemhinnor

Ja man har en del att ta hand om :-). Jetlegen har övergått till någon annan form av sömnrubbning. Undrar hur mycket det här handlar om psykologi och nån slags mental låsning? Tar jag inte en insomningstablett så kan jag antingen inte somna in eller så sover jag bara ytligt och vaknar typ fyra eller nåt. Jaja, lärde mig av nån sömnläkare på TV en gång att man sover mer än vad man uppfattar när man mest tycker att man ligger vaken...
Allergin är hyfsat omhändertagen. Äter piller sedan mars faktiskt. Värst är nog de torra slemhinnorna i näsan. Skulle kunna vara tjejen i Nozoil reklamen :-). Använd vaselin sa gårdens egna doktor, Katarina. Ser inte klok ut med det, men det hjälper.
Denna vecka är fylld av möten... Skrivregelgruppen, extra telefonmöten med styrelsen, chefsmöte, ledningsgrupp, presidiemöte inför förbundsmötet och så projektmöte inför en konferens i september förlagd till Italien och Toscana. Kom på att jag inte anmält mig själv. Så det har jag gjort ikväll och valt utflyktsalternativ. Eftersom jag haft förmånen att ha varit på alla tre alternativen tidigare så valde jag Siena igen inkl vingårdsbesök. Mycket nöjd med valet, vill kolla in ny väska i min favoritaffär... Gruppens arbete med struktur och innehåll går framåt med stora kliv. Oerhört kreativt klimat i gänget. Inspirerande!
Och det är bara onsdag. I morgon nytt möte med ledningen, denna gång. Sen hoppas jag att jag får tid att göra allt efterarbete före fyra på fredag :-)... Hm.
Förresten så blev avtackningen av Ann-Marie Backman mycket lyckad. Vi minglade, överraskade henne lite också, åt franskinspirerad buffé och pratade... Hon berättade en massa spännande saker från bl a sin tid i Frankrike och om Robert Aschbergs farfar!!! A-M överraskade oss alla med att ha klippt sitt långa hår till en supersnygg page. Häftigt!
Ikväll blev det hästlandet. Förstås. Prövade mitt nyinköpta hackamore utan kedja.. Gick hyfsat, men jag behöver vara mer bestämd så att hon inte hänger på.... Det här är ju liksom lite snällare. Men himla bra för min utveckling mot att jobba mer med sätet än med handen...
Godnatt!

Lyckad avtackning av Backis

Vy från mitt jobb.

Nästan sommar men de jä...a myggen... varifrån kom de?

Idag fick jag höra att jag är för positiv. I synnerhet på Facebook .... Oj vad svenskt tänkte jag ödmjukt :-). Självklart har även jag ups and downs. Herregud jag är ju människa. Men i alla fall just nu så väljer jag att se möjligheterna i livet. Efter min "resa" de senaste åren som nu resulterat i rejäl "islossning" enligt coachen, så är det faktiskt så att jag är så jävla glad och tacksam åt det som är. Och då är inte mitt liv perfekt (vad nu det är) men jag väljer att ta in allt, både plus och minus, och att se mitt liv som "perfekt" för mig. Ursäkta om det stör :-)!
Sen skadar det ju inte med en lyxig och hälsosam semester hos Ugglorna i Washington, ett inspirerande jobb med fina kollegor, medarbetare och ledning, fina vänner och mitt härliga hästliv i allmänhet och min finfina häst Kolbra i synnerhet. Att få bo där jag bor och ha Kolbra på Bromma Gård. Inte "bara" en helt underbar miljö utan också såå bra stallkompisar och, inte minst, Katarina och Patrick, de som gör det hela möjligt för mig. Sen har jag förstås en del underliggande klagomål... Men jag tar liksom hand om dem, på olika sätt.
Annars var det en seg dag på jobbet. Inte den mest givande men i skenet av den så kommer morgondagen ge desto mer.
Efter ett sent telefonmöte åkte jag ut till stallet. Red ut en sväng, allena, runt ängarna. Just nu enbart töltträning. Hon har börjat komma underfund om hackamoret och var lite lat ikväll. Eller så var vi lite sega båda två och saknade kompisarna Gymir & Kajsa.
I morrn får hon vila. Då ska matte festa av en pensionerad medarbetare ihop med enheten. Häpp!

Vilken fantastisk söndag!

Ikväll måste jag se till att vara vaken till typ 23. Inte min cup of tea. Men vi har telefonmöte, så jag får gilla läget.
Och vilken energi den här helgen givit, jag som redan är laddad till tusen från min härliga semester.
Dagens ridtur gick som en dans. Igen. Min häst (och jag) stormtrivs med nya sadeln och hackamoret. Tyvärr får hon lite skav från det vi lånat. Så i morrn ska jag försöka hitta en annan variant. Tips???
Sen ska jag pröva ett sidepull också. Om någon vecka får jag förhoppningvis nya bomberbettet. Får se hur det kommer fungera. Lite orolig, eftersom hon återfunnit viljan att samla sig utan att gå emot alls och sin rena, underbara tölt. Yippie!
Förresten, klockan är 21:23 och det är sjutton grader ute!!!

Lördag med vänner, tvåbenta och fyrbenta

Oj, den här lördagen gick undan. Vid halv elva hämtade Kajsa upp mig för att ta oss till Husbyöhn och vårens första islandshästtävlingar där. Vi hade lyckats övertyga Håkan (lättövertalad) att följa med och återuppleva lite hästliv och passa på att återse Husbyöhn. Där vi lärde känna varandra typ 2000.... Ja, det har runnit en del vatten under broarna sedan dess. Men det är ju himla kul att Kajsa köpte Gymir av Håkan när han nu hade bestämt sig att lämna hästlivet. Något han hållt på med långt före mig i alla fall...

Nåväl. En toppendag för hästtävlingar, sol och klarblå himmel. Fliströja på, fliströja av.... ja så höll jag på mest hela tiden. Vi träffade på en hel del "gamla" hästvänner på väg från parkering till gården och tävlingsbanan. Så himla kul. Många från den tiden då jag var ordförande i föreningen Stormur var på plats, som åhörare eller som tävlande. Jättekul. Flera har jag ju inte träffat på åratal känns det som. Men nu när man har facebook så är man ju liksom lite uppdaterad på varandra ändå. Skoj. Vi träffade direkt Katarina som hade hunnit tävla med Visa i fyrgång. Hyfsat nöjd men såg fram emot tölten efter lunch. Där hon kom på andra plats för övrigt. Skitkul. Hade inte Visa varit så het och rollat över lite i galopp i några moment så hade hon vunnit med råge. Men oj så snygga de är ihop. Tänk att jag och min häst får finnas på samma gård som dem :-)!!!  Inga-Lill och Carro var också på plats. I-L skulle tävla först sen eftermiddag så tyvärr så hann vi inte med att se henne och fine T.

Det blev många återseenden: Ia, Cissi H, Peter H, Cissi L, Susanna, Carina J, Åsa..., Marit, Mona, Sofie, Åsa W, Ante, Werners och många många fler. Alltid lika roligt och vi har alltid mycket att prata om.

Hela Katarinas familj kom till töltuttagningen, Patrick med barnen Clara och Ella och vovven Keira förstås. Mormor, morfar med särbo, och gammelfarmor (tror jag). Ja det var feststämning som alltid på tävlingar, i synnerhet när det är toppväder!

Vid tre tiden åkte Håkan, Kajsa och jag till Bromma Gård för att ta hand om våra hästar. Mocka och göra i ordning hö och kraft för insläpp och kvällsfordring. Katarina lånade ut sin fine Kiljan till Kajsa så att Håkan fick rida Gymir för första gången på 3½ år. Vi red ut en längre ritt i skog och på ängar. Skitkul. Och min häst går fortfarande som en balettdansös med det bettlösa trenset. Yes.

Ja det var en lördag i all enkelhet. Efter ett bad och middag så är man nu liksom ganska nöjd med livet.

Sweet memories - Washington 1 maj 2011

Madeleine, Björn, Björn, Jim, Charlotte och jag (Gunilla tar kortet) på en kanonfin italienare före Manhattan Transfer 1 maj 2011, Blues Alley, Georgetown (Washington) - Åt härlig pizza i härlig stämning!

Blues Alley, Washington 1 maj 2011 kl 22.00, strax före Manhattans Transfers uppträdande :-)

Två i Manhattan Transfer med sköna Gunilla som visade gamla istamatic bilder från en "Manhattan transfer fest" i hennes hemtrakter utanför Avesta när hon var 18! Oslagbart!

Gunilla med den andra mannen (vad han nu heter) i Manhattan transfer. Om den förra ser ut som Shrek så har väl den här varit i konservburk :-). Men oj, sjunga kunde de. Fortfarande!

Torsdag - en härlig dag!

Får inte ordning på bloggklockan, nu är klockan snart 22 och det kommer inte anges vid blogginlägget. Kan någon hjälpa??!
Jetlegen börjar ge med sig. Life is good. En bra dag på jobbet med månadsmöte med enheten. Engagerade pärlor allihop!
Ikväll hade Kajsa insläppet och jag hjälpte till en smula. Vi red ut på våra nya sadlar. Kändes bättre idag. Eftersom Kolbra har haft problem med en tand så passade jag på att pröva ett hackamor för första gången. Ojojoj, min häst är som ny! Eller rättare sagt, den hon var när hon kom med mig till Bromma Gård augusti 2009 efter träning hos bästa Christina Vahlberg Näslund. Jag är sååå glad och så tacksam att veterinärtandläkaren upptäckte defekten. Kolbra var så nöjd, ja riktigt mallig när hon samlade ihop sig och gled iväg i ren tölt. Ja, ni nördar fattar min lycka. Nu är vi på G igen, fina pållan och jag. Yippie!
När jag kom hem hade jag fått mejl från USA med några härliga bilder från Manhattan transfer kvällen. Nice! I synnerhet bilderna på Gunilla och medlemmarna i gruppen. Tack vare Madeleine blev det idolbilder. Skitkul!
Nu är det snart fredag och jag har äntligen lunchdate med lillebror :-).

En vanlig härlig vardagskväll

Så var man då tillbaka till vardagen, till hemmet, jobbet, hästen och allt annat som gör livet värt att leva, fullt ut helst. För det är kort, livet alltså. Ja hur kort det blir vet man ju förstås inte heller....
Seg dag annars, som började med att jag vaknade typ halv tre i morse med allt för mycket överskottsenergi. Så det var bara att gilla läget, hämta laptopen och kolla in några missade TV program via SVT Play. Mästarnas mästare och Så ska det låta :-). Ja herregud (taftologi faktiskt) vad kan man inte hitta på.... Sen blev det lite läsning i James Hollis bok, Vid livets mitt. Rekommenderas för alla som just det, står mitt i livet och vill ha ut mer. Ja kanske t o m mer än fram till nu. Och vad mer kan vara, är ju högst individuellt.
Nåväl. Somnade in strax före klockan ringde. Häpp. Kände mig trots allt pigg, men jetlegen kom ifatt mig under dagen. Puh. Inget tålamod, inget fokus, ingen matlust. Men ändå glad och full av energi.
Till stallet efter jobbet för att ta emot min nya uppgraderade Draupnirsadel. Kändes ovant. Den är ju lik min förra men ändå olik på flera sätt. Framförallt en bättre bom och det kändes faktiskt. Sen konstaterade Kajsa och jag att det är som att gå in ett par nya skor. Samtidigt avslöjar sadeln en massa kring min ridning. Vilket jag väljer att se positivt, även om jag emellanåt kände mig som bambi på grönbete. Men men, ridning handlar ju om utveckling. Hela tiden och det är ju himla roligt.
Längtar förstås tillbaka till Georgetown och Ugglorna. Men allt har sin tid :-) och snart är ju de hemma i Stockholm igen. Förstår till fullo att de har separationsångest. Man skulle liksom vilja ha det där stället - även jag - att kunna komma tillbaka till... Jaja.
Dags att sussa.

Arlanda minus 2!

Hemma! En bilresa från Arlanda i snöstorm gör att jag undrar vad jag skulle hem för?!

Resan hem gick som på räls, tänkte jag säga... Men det betyder väl numera tvärtom så det blir ju fel.

SAS med partners sköter sig i alla fall och väskan var med hem. Tack ock lov... Innehöll ju en del om man säger så :-).

Jag går och sussar en stund. Skiter i jetlegreglerna :-)...

Dax att ta farväl av DC och familjen Uggla

Tio dagar rasar iväg... Fattar inte, men nu är det strax dags för avfärd till Ronald Reagan, inrikesflygplatsen en kvart härifrån. Tar omvägen via Chicago för att det både är bekvämt och prisvärt. En timma mer eller mindre i luften .... Och det är skönt att slippa byta plan på morgonkvisten i Europa. Utan gör det i eftermiddag lokal tid. Sen att Chicago är urtrist. Ingen rolig shopping eller taxfree. Knappt nåt att äta. Åtminstone inte vid SAS piren som är lite off sådär. Jajamen, det går ingen nöd på mig :-). Shoppat klart tror jag.
Nu bär det hem till en ledig återhämtningsdag. När jag packat upp blir det förstås en tur ut till min älskade... häst :-). Får se hur hon mår och om vår nya sadel levererats. Har uppgraderat min Draupnir. Så nu ska kortet upp igen... Ojojoj.
På onsdag är det dax att börja jobba igen. Känns lite konstigt, minns inte ens alla lösenord. Men det är väl ett hälsotecken??!? Skönt är det i alla fall att komma hem till ett förbaskat roligt jobb med massor av utmaningar!
Time to go!

Manhattan Transfer rules

Sista dagen i DC gör mig såå glad. Energin från den här resan kommer jag kunna leva på länge, länge. Mmmmmmm....
Eftersom Charlotte var och tränade pilates på HOS och Björn gymmade, så tog jag en extra sovmorgon. Hann med några koppar kaffe, en croissant och Washington Post innan de var hemma igen. Då blev jag serverad den dagliga frukostkålen.. Herregud, vem vill serva mig när jag kommer hem????
Sen gick jag över till Vickys Nails och fick pedikyr och manikyr. Underbart, andra gången på en vecka. Måste unna mig det mer när jag är hemma igen. Det är så välgörande. Sen tog vi en tur till M street och Georgetown Running Store för att jag "behövde" nya löpskor.... Och det blev ett par nya, Nike. När den vältränade 20 åringen frågade mig hur många miles jag springer i veckan blev jag liksom dövstum.... Men snygga är dom :-). Vi tog en sen lunch på Leopold, ett österrikiskt café. God lax rätt, men kaffe klarar de inte :-(, hua.
En paus hemma, sen promenad till en italiensk krog för lite middag med Madeleine och Jim + Björn och Gunilla. Otroligt härliga genuina svenskar som av olika skäl befinner sig just nu i DC. Strax före kl 22 gick vi över till jazzklubben för se Manhattan Transfer. Yes, de lever :-) och är ju skitbra... Ett minne för livet. Vad kul det skulle va med en sån klubb i Sverige. Ytterligare ett nytt projekt :-).
Oj, dax att sussa. I morrn blir en låång dag.

1 maj i Washington = 0 röda fanor... Bara business as usual....

Nej här finns ingen arbetarrörelse värd namnet. Indiviualism och frihet på egen hand är tesen, kollektiva lösningar och framförallt gemensamma skattefinansierade är mycket, mycket kontroversiellt här. Att Obama ändå kommit så långt med hälsoreformen (långt ifrån vår svenska modell men ändå) måste ses som ett stort genombrott. Finns massor att säga om detta. Finns ju också några små företeelser mitt i alltihopa som jag gillar. Men mitt systemtänknde och att jag gärna betalar skatt för att tillgodose andras behov samtidigt som jag är tacksam så länge jag själv inte behöver utnyttja socialbidrag, sjukvård, bostadsbidrag mm. Men det ska fasen funka OM, och det gjorde det för mig vintern 2009 då jag blev omhändertagen av en fantastisk svensk sjukvård utan att behöva bekymra mig om jag hade råd med behandlingen osv. F ö betraktar jag andra som en del av mitt system, så jag har inga som helst problem med att andra kanske, just nu, får ut mer av det gemensamma. Men då ska de också vara ärliga mot systemet. Fusk gör mig rasande. Då har man inte fattat nånting. Den svenska modellen är ömtålig och ska vårdas väl av oss alla. Flertalet amerikaner anser ju mitt resonemang som helgalet. Betala för någon annan??!?! Man går hellre från sitt hem och hus för att kunna betala en oväntad stor sjukvårdsräkning än blandar in någon annan, i synnerhet inte staten. Men som sagt det börjar hända saker här. USA tappar i relation till andra nationer som Kina, Indien, Korea... Och måste göra något radikalt om det inte ska fortsätta raseras... Frågan är hur många som fattat att man faktiskt inte är nr 1 längre? Sen ska man inte glömma bort att det här landet består av drygt 50 olika stater som skiljer sig åt på många vis. Vi gör det ofta enkelt för oss, vi svenskar, och pratar som att alla dessa 303 miljoner är lika. Icke!!

Oj, det blev en liten politisk betraktelse så här på morgonkvisten. Ska fortsätta den, men inte nu. För jag kastar mig mellan allvar och nöjen.

Nu duschen och Vickys nails, sen lite lite shopping. Ser fram emot kvällens besök på Blues Alley, en anrik liten gemytlig jazzklubb dit alla prominenta gärna kommer... Ikväll Manhattan Transfer!